Det svåraste beslutet man kan ta

I dag fick Gigi somna in. Mattes lillhjärta. Mitt soffmonster. Också känd som #gigithecat. Två genetiska sjukdomar blev för mycket. Hon hann inte ens fylla sex år. Mitt hjärta blöder. Älskade katt. ❤️💔🐾

Jag är redo

Ursäkta men var det inte den här sommaren jag skulle träffa herr Rätt? Han med vuxna barn, lätt gråsprängd men i god form, ordnad tillvaro och stuga i skärgården. Kom igen, jag är redo. 

Tredje gången gillt stämmer inte alls

Igår red jag min tredje lektion för Malin Hellstedt.  Lektion ett fick jag och Markiz lite pådrivningshjälp (läs: mycket). Lektion två gick så bra att jag önskade att fler skulle ha sett. Och tredje gången gillt heter det ju. Sagt och gjort, lillsyster aka Markiz ägare var med igår och såg på när jag och Markiz hade vår tredje lektion.- Det började lite trevande. Ingen riktig framåtbjudning. Det kändes. Och sedan, stopp. Tvärnit. Du som rider kallblod vet hur de bara kan stänga av. Det går inte att skrämma iväg dem. Inget fungerar. Möjligen att böja så pass att de måste flytta sig lite för att hålla balansen och då snabbt som ögat ge eftergift för att belöna. Ett jäkla trixande och ingen idé att tappa humöret. Inte min bästa gren. Så kom vi till slut loss och galopp var nästa punkt på programmet. Jo hej du tänkte jag. Hur ska det gå med en häst som varken går framåt eller bakåt? Men oj vad det gick. Så pass att lillasyster aka Markiz ägare ujjade sig högt. Så så var det med tredje gången gillt. Min nästa lektion som blir nummer fyra kommer att gå klockrent.

Se sån stil vi har!

Tänk vad annorlunda det är att vara med än att se på. Det ser så lätt ut och väl när man gör det är det inte riktigt lika lätt. Det känns som det både går fortare och att hindret var högre. Men vilken träningshelg jag har haft. Markarbete med lite hopp ena dagen, uteritt med härlig galopp dagen efter och dagen efter det barbackaridning och working equitation. Alla dagar med full uppbackning av bästa team Markiz. Hurra vad jag har det bra! Om än med lite öm ända…

 

Påsk – check!

Så är påsken över. Det gick undan med en mamma på besök och full uppställning av syster och svåger. Hann med fotografering av Körsbärsträd i Kungsan, rännande på stan och bedrövlig biofilm – Noa samt stallet med både ridning och hästkörning. Massor av god mat hos syster och svåger och hos kusin och fru. Ingen yoga. Resultat en blomstrande IBS från helvetets brinnande eldar. Men vi hade det trevligt.

Hemvändare

Så vänder vi kosan hemåt. Vi har det bra hör bak i bilen, min katt och jag. Det var spännande dagar för henne med massor av folk, katt och hund. Och så alla dessa dofter från mat och godsaker. Inte riktigt vad hon är van vid.

Saker som göms märks ändå

2013 är i mångt och mycket ett jävla skitår för att prata klarspråk. Hemkommen efter en tung semester fortsatte jag rensandet. Den här gången hemma hos mig. En början till att plats med det som jag kom hem med. Dit har jag inte kommit än. Men jag har rensat ut alla vykort och brev som jag sparat genom alla år. Varenda födelsedagskort, julkort och påskkort. Allt är nu kastat. Borta. Och vet du? Lägenheten känns rymligare. Ljusare. Fräschare. Som om de överfyllda lådornas innehåll inte alls var gömt. Det går inte att gömma något för det tar plats ändå. Är det så med oss själva också? Att det vi bär på måste få komma ut för att vi ska känna oss lättare? Att det inte är bra att gå och bära på saker, tankar och rädslor inombords? Klart det inte är bra. Det vet jag ju. Men nog trodde jag att man skulle kunna gömma undan visst så att ingen såg eller märkte. Det kan man nog inte.

Härliga dagar i Härnta

Min syster och jag åkte upp till Härnösand efter påsk. Vi fick några riktigt härliga dagar med mamma. Jättesynd att vår syster som bor i Härnösand var sjuk i influensa. Det var hela hennes familj. Riktigt sjuka. Stackars dem. Men då fick vi låna Ulli och så många och långa promenader varje dag är jag inte bortskämd med. Första långpromenaden tog vi med oss lunchen och åt vid havet. Magiskt.

Klart att vi hann ut till Ytterfälle för att hälsa på lilla åsnan också. Dagen efter kom vi ut igen men då för att fira en 60-åring.

Cissi är nog världens mest sociala katt. Det är mammas.

Ett städat mars är snart över

En av många bra saker med att ha gäster är att jag tar mig i kragen och städar undan. Mars är nog i särklass den månad som min lägenhet har varit i sitt bästa skick. Men säg det som varar för evigt. Nu ekar det tyst igen och dammråttorna jagar katten. Eller är det hon som jagar dem?

Traumatiserad kisse

Hur kunde jag understå mig att prata med grannen i trappen? Och det med dörren öppen till lägenheten? Och hur kunde jag ta hem min väninna på en blixtvisit? Gigi är djupt förolämpad. Eller rent utav traumatiserad. Lika bra att ta fr snabelmonstret när jag ändå ligger på minus. Och faktiskt, vem tittar fram när jag har dammsugat klart? Dock inte länge nog så att han fastnade på bild.

Farsdag är det också. Min pappa får ingen slips. Han får ett kort. Om Postens app riktiga vykort fungerar vill säga. Det är inte alltid den gör det har jag märkt. Men betalt tar de.

Uppdatering kl 18:02. Gigi tinar sakta fram. OBS! Jag läser inte om Halmstad mot allsvenskan. Tidningen råkade bara vara uppslagen där.